måndag 14 november 2016

Om att ha änglavakt på resan


London. Foto: Caitlin H.


Ibland kan det bli lite extra jobbigt på resan. Ja, till och med gå rejält åt pipan – om man inte hade haft änglavakt. Här är fem tillfällen där jag klarade mig på håret ...


"Änglar, finns dom?"
Det är en klart berättigad fråga, där svaret lutar mer åt ja än nej. I alla fall enligt min erfarenhet. Här kommer fem situationer där jag hann bli rejält rädd.

#1 Vänstertrafik i London 

London är ju ett väldigt trevligt resmål,
där jag varit ett antal gånger. Ja, Storbritannien över huvud taget. En av mitt livs bästa resor var för övrigt en road trip där. Då kanske man borde ha lärt sig att landet har vänstertrafik? Nehej då. Jag får skylla på att det inte var jag som körde och att jag (helt ärligt) har lite problem med höger och vänster.

Hur som helst, så har jag varit en hårsmån från att bli överkörd i nämnda stad. Jag lyfte ena benet för att kliva ut i gatan (det var ju tomt?!), när en buss visualiserades framför mig, från "fel" håll. Helt från ingenstans!

#2 En kurva i Grekland 

Ännu en trafikincident: denna på charter i ungdomens tid. Jag och pojkvännen gick längs en mur i kurva, när en buss bestämde sig för att ta samma väg. Vi hann, oberoende av varandra, tänka: "Jaha, nu dör vi." Bussens svängradie kunde nämligen omöjligt synkas med utrymmet intill nämnda mur. Vi frös till is i den grekiska hettan och slutade andas tills vi konstaterade – att det faktiskt gjorde det!

#3 En galning i Paris

Som 18-åriga backpackers i Europa fick jag och bästa kompisen medge: Det är inte helt optimalt att jagas av en galning i Paris, under bärandet av tunga ryggsäckar när tunnelbanan strejkar.

Den märkliga mannen hade tagit sikte på oss och gick när vi gick, stannade när vi stannade. Hela tiden cirka 20 meter bakom. Till slut stoppade vi ett par och bad att få gå med dem. Poff, mannen var borta! Tills vi tackade för hjälpen och vände oss om – och han kom springande. Denna gång med ena handen innanför jackan. Hur han sedan tappade oss är oklart, men (*spoiler alert*) – det gjorde han. 

#4 Rånare på moped

Fara nummer fyra uppstod på samma tågluff. Inte livshotande men likväl omskakande. Jag och ovannämnda bästis var på väg från stranden med våra värdepåsar hängande om halsen. Big no no. Dylika gör ju störst nytta på andra sidan kläderna.

Då svepte två mopedburna killar förbi med utsträckta armar. De var en hårsmån från att ta våra påsar, med resecheckar, Interrailkort och allt. Men de grep i luften, där det enda som blev kvar var ett nervöst skratt. Deras. 

#5 Akuten, på väg till Las Vegas

Under min första resa över pölen gjorde jag en ofrivillig mellanlandning: i ett Emergency Room. Enbart i sällskap av en oladdad Sony Ericsson-mobil. 

Om detta äventyr kan du läsa på min allra första reseblogg från 2008: Lady in Las Vegas. Lämna dock eventuella kommentarer här. Den bloggen fick nämligen högst medvetet somna in efter  resans slut, likaså inloggningen. ;)

Har du också haft änglavakt på en resa?


Las Vegas Boulevard. Foto: David Stanley.


 

16 kommentarer:

  1. Ja i mitt fall lutar svaret på din fråga också betydligt mer åt ja än nej. Jag har haft många vakande änglar på min sida, både under resor och utanför resandet. Oj, oj! (Håller till och med på med ett sådant inlägg sedan några dagar tillbaks, om hur olyckor utomlands faktiskt kan inträffa, även om man inte tror det ska hända. Så min "ett andetag från döden upplevelse" kan du läsa om hos mig snart).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilket sammanträffande att du också tar upp ämnet inom kort! Det ser jag fram emot att läsa om.

      Hemskt att du också råkat ut för en upplevelse "ett andetag från döden" så klart. Men desto mer viktigt är det ju att alltid påminna sig själv (och andra) om att vara vaksam!

      Jag tror många kan relatera till liknande minnen, på ett eller annat sätt. Vi får tacka våra skyddsänglar! :)

      Radera
  2. Vilka äventyr! Men du har haft änglvakt och tur. Mycket tur!
    Bilden från "Lasse Vegas" är fantastisk! Har härliga minnen därifrån.
    Visst har jag haft änglavakt många gånger i livet och en del tur också.
    Tack för läsningen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv! Jag tror att de flesta, när de tänker efter, har råkat ut för en eller annan händelse där de haft "änglavakt". Plus tur, så klart! Det ska nog krävas en rejäl portion av det också. Skönt att du haft både och, du med. Jag har egentligen ännu fler exempel än dessa men det fick räcka så här.

      Las Vegas, ja! Underbar stad. En del tycker det räcker med en snabbvisit. Men jag kommer absolut att återvända! Kul att du också har fina minnen därifrån.

      Radera
  3. Oj! Många läskiga incidenter där - tur att det gick bra!

    Har också råkat ut för en del, och det jobbigaste var nog när orkanen Odile isolerade oss i Los Cabos (tillsammans med många andra) i Mexiko. Utan el och vatten eller kontakt med omvärlden i tre dygn innan vi lyckades ta oss därifrån, och senare fyra dagar till i La Paz där det var lite mindre förstört. Ingen större fara dock, annat än att vi fick ändra våra resplaner totalt efter det. Hawaii fick anstå till nästa tripp västeröver :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, ja, jag är så oerhört tacksam att det gick bra alla dessa gånger!

      Fy, så hemskt det låter att vara isolerad på det sättet under en orkan! Och så länge! Verkligen tur att ni klarade er. Skönt att ni kunde komma till Hawaii senare. :)

      Radera
  4. Det gäller att ha en egen skyddsängel som håller sin hand över oss. Jag tycker att man behöver den handens hjälp varje gång man går över en större gata i Bangkok!
    Den där kurvan i Grekland låter läskig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, utan skyddsänglar skulle man stå sig slätt! Bangkok har jag ingen erfarenhet av men jag kan tänka mig. Greklandskurvan var nog, vid närmare eftertanke, den värsta incidenten eftersom vi verkligen hann tänka att det var kört.

      Radera
  5. Lite änglavakt behövs verkligen ibland! Din ängel hänger nog med dig! ;) Ja, lite änglavakt har man väl haft ibland... En gång försökte jag få plats på ett flygplan från Hemön (Island) till Reykjavik. Men det var fullt, så jag fick vänta. Och sen störtade det i havet ... Huh!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men hu, vilken fruktansvärd grej! Jag ryser när jag läser. Ja, då var det nog meningen att du skulle klara dig!

      Jag kom förresten på ett exempel till för egen del, som inte är reserelaterat. I flera omgångar försökte jag och min sambo (numera man) köpa en viss lägenhet. Det var en drömlägenhet men köpet blev aldrig av, av olika skäl. Några månader efteråt såg vi stora bilder på DN:s framsida. Huset hade drabbats av en brand, som startade i gamla elkablar på vinden och "vår" lägenhet fanns inte mer ...

      Radera
  6. Jo, änglavakt behöver vi nog lite allihop ibland! Visst har det hänt en hel del under årens lopp, men jag har konstaterat att mycket av det som hänt har jag inte insett förrän efteråt att det kunde ha slutat riktigt illa, och det kanske i och för sig är tur :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det har du rätt i! Det är när man verkligen tänker efter som man inser vilken änglavakt man ofta har haft. Tur i oturen, så sant. :)

      Radera
  7. Oj vilken tur att du har din skyddande ängel med dig!
    Det har nog hänt att jag haft en liten skyddsängel med mig ibland. Närmast sista andetaget var jag nog när jag gick omkull med hästen över ett fast terränghinder och hoven snuddade på min hjälm och landade precis framför mitt ansikte innan jag hunnit rulla undan. Men det gick bra och jag är fortfarande med :)
    Ha en fin fredag!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Eva, ja den där ängeln envisas visst med att hänga kvar och det är jag så tacksam för!

      Hjälp, så läskigt med hästincidenten! Där blev du allt också räddad på håret. Oftast är det ju först efteråt man inser hur nära ögat det var. Det är sannerligen tur att du är med fortfarande. <3

      Ha en fin fredag du med!

      Kram

      Radera
  8. Usch då...otrevligt. När man tänker efter så har man nog en skyddsängel med sig ibland. Har ju hänt grejer både här hemma och utomlands som varit nära ögat. Mitt största läskigaste minne är att jag skulle gå över en landgång på ett stort fartyg tidigt på morgonen och bara en kort stund innan jag kom så hade den rasat. Till saken hör att jag försov mig 10 min den morgonen....

    SvaraRadera
  9. Ibland har man tur i oturen.
    Det där med höger- och vänstertrafik är lurigt och jag blandar ju hela tiden mellan UK, Spanien och Sverige. Några dagar efter ankomst till Spanien körde jag vänstertrafik här, men det gick som tur bra för jag körde sakta och upptäckte i tid vad jag gjort, fast ratten satt på vänstersida, annars är det ett bra tecken att ratten sitter på fel sida i Spanien.
    Ha en fin helg!

    SvaraRadera