14 november 2017

Den största resan

Nu har det gått en månad. I trettio dagar har mina bloggar vilat på grund av sorg. Sorgen är förstås inte över men livet pågår. Livet, den allra största resan.

Jag vill börja med att tacka alla som hört av sig till mig
inför och under min bloggpaus. Den omtanken värmer stort, ska ni veta. Tanken var att inte vara så privat, så jag uttryckte mig medvetet luddigt i bloggarna. Det väckte å andra sidan många frågetecken: Vad hade egentligen hänt?



I dag kan jag berätta att jag förlorat en nära anhörig. Ni som har följt den här bloggen fick i ett tidigare inlägg läsa om en jazzlunch med min älskade pappa. Nu finns han inte längre bland oss.

Jag skriver inte mer om det. Det säger sig ju självt att livet inte längre är detsamma, samtidigt som det fortsätter pågå.

Livet är ju den allra största resan. En resa som innebär såväl dalar och toppar som raksträckor och snåriga stigar.
När något sådant här händer påminns man förstås om alltings bräcklighet. Men det enda vi kan göra är att fortsätta efter bästa förmåga med goda tankar och goda intentioner. Var och en reser i sitt eget universum, med sin egen ryggsäck.

Det jag tar med mig är de kloka orden från min pappa: "Vi ger aldrig upp!".





Jag kommer att dra i gång bloggarna igen, sakta men säkert, och startar här. Resorna då? Ja, New York-resan i höst blev som bekant inställd men den kommer att tas igen. Närmast kommer jag faktiskt att besöka Warszawa som planerat. Dock helt utan förberedelser eller planering. Och varför inte? Så får det bli, ett steg i taget.

Ta hand om varandra!



Foto nr 1: Bence Boros on Unsplash
Foto nr 2: Helgesta kyrka i Södermanland, av Asandberg via Wikipedia
Foto nr 3: Warszawa by Alexey Topolyanskiy on Unsplash


13 kommentarer:

  1. Jag beklagar förlusten av din fina pappa 💗 och livet blir aldrig mer som förr. Som du skriver, livet pågår.
    "Det är resan som är målet", sa ofta min salig make och mina föräldrar lämnade jordelivet för runt 35 år sedan. Åh, vad jag ville prata med dem!
    Slösa på Kärlek och njut, så länge vi varar! 💗 kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stort tack för dina fina och omtänksamma ord, Gerd! <3 De värmer verkligen.

      Jag beklagar även för din del förlusten av dina föräldrar för så länge sedan, likaså förlusten av din make. Förstår verkligen att saknaden aldrig försvinner, men på något sätt måste man ju leva med den när livet går vidare.

      Så kloka ord. Visst ska man slösa kärlek på och njuta av dem man har innan det är för sent.

      Varm kram tillbaka till dig! <3

      Radera
  2. Ja, jag beklagar verkligen men också skönt att se att du är tillbaka! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varmt tack för det, Daniel! Ja, på något sätt måste ju livet gå vidare men vi får se i vilken takt det blir. Ett steg i taget, som sagt.

      Radera
  3. Beklagar verkligen sorgen :( Det är nästan exakt två år sedan min egen pappa gick bort och det blir verkligen otroligt tomt. Bra i alla fall att du har lite resor att se fram emot, Warszawa låter spännande!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varmt tack för det, Ann-Louise! Fint med din omtanke. Så ledsamt med din egen pappa, jag beklagar verkligen din förlust också!

      Ja, Warszawa blir fint trots allt och en möjlighet att få lite andrum.

      Radera
  4. Beklagar! Vad jobbigt. Förstår om du behövde en paus. Men skönt att se att du är tillbaka!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stort tack för det, Sofia! Det värmer. Jag är långt ifrån på banan men gör ett försök ändå. Det kan vara bra att skingra tankarna lite också.

      Radera
  5. Livet är ju den största resa vi gör och den tar oss med på så många upplevelser och ger oss även så många erfarenheter.
    Att mista sin pappa är svårt och jag läste om er jazzlunch både då och nu. Fäller en tår och minns när min pappa somnade in. Men fina minnen består och så kommer de att göra även för dig. Livet går vidare men det blir tomt och annorlunda.
    Jag är glad att du är tillbaka och jag har saknat dig. Mycket.
    Warzawa låter fint och jag följer gärna med dig dit. Har alfrig tidigare varit där.
    Stor kram och många tankar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Innerligt tack för dina fina rader, Ditte! De värmer gott, ska du veta. Jag har saknat dig mycket också. Nu finns det mycket att läsa ifatt. Men det fina med äkta vänner är ju att de finns där, oavsett, även om man är offline ett tag.

      Jag förstår att det väcktes minnen från din egen pappas bortgång. Så oändligt sorgligt. Ja, det är svårt att förlora en kär förälder. Men de fina minnena kan ingen ta ifrån oss.

      Tack för att du läste om min pappa både då och nu. Även mina ögon rörs till tårar.

      Warszawaresan blir helt oplanerad men ibland får det bli så också. Den blir ett andrum i alla fall. Jag delar gärna med mig av tips.

      Varmaste kramen är din!

      Radera
  6. Oh Anna, jag beklagar sorgen. Förstår att du haft en jobbig tid, så ta det lugnt och vi ses när du är tillbaka igen. Sköt om dej!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stort tack för det, Lena. Dina ord värmer. Ja, jag har i stort sett kopplat bort bloggvärlden under denna tid. Kommer tillbaka sakta men säkert framöver. Ta hand om dig, du med!

      Radera
  7. Beklagar så mycket. Det är alltid tufft då det händer någon närstående. Det är då man förstår hur skört livet är och hur viktigt det är att ta tillvara på den tid vi har. Det där med att "leva nu och inte sen" är väldigt viktigt men ack så svårt att leva efter även om jag försöker så mycket som det bara går. Trots det sorgliga är det ändå en tröst att veta att ingen kan ta ifrån en de minnen man har bevarade. Ta hand om dig och ha det bra i Warszawa :)

    SvaraRadera