23 november 2017

Hälsning från Warszawa



Nu är jag i Warszawa och tänkte bara säga hej.
Det är mitt första besök i Polen och resan är helt oplanerad. Men det ordnar sig alltid!


Jag sitter just nu i en stor, fluffig och gudomligt skön säng på ett lyxhotell i Warszawa (ja, sådana är billiga här). Hotellet är bra men det vore en underdrift att påstå att jag är förberedd. Faktum är att jag aldrig någonsin rest så oplanerat. Helt ogooglat och utan att göra-listor.

Du som kikat in här nyligen vet att denna höst inte varit så lätt. Jag har ju sorg och, handen på hjärtat, är jag långt ifrån på banan. Men någonstans fortsätter ju livet, så jag och maken bestämde oss för att ändå göra den inplanerade weekendresan.

Vi tog oss hit med Ryanair (inte helt utan ilska på grund av bokningstrassel), och framför oss ligger nu några dagar av spontant upptäckande.




Jag vet ju att många av mina resebloggarkollegor har varit här. Hos FREEDOMtravel finns till exempel Resa i världen, ett stort resebloggsbibliotek som även har en eminent lista över bloggare som skrivit om Polen.

Men just den här resan får det mest bli som det blir. Vi har hittills bara strosat kring Kulturpalatset och i Gamla stan, slunkit in på en enkel restaurang, sett en julmarknad byggas upp och tar nu en tidig kväll.

Vad gör vi mer? Kanske avnjuter vi lite Chopin, kanske blir det lite shopping på Black Friday. En dag i taget.

Önskar er alla en fin helg! Vi ses på Instagram.


Photo by Jimmy Moon on Unsplash
Photo by silviannnm on Unsplash

14 november 2017

Den största resan

Nu har det gått en månad. I trettio dagar har mina bloggar vilat på grund av sorg. Sorgen är förstås inte över men livet pågår. Livet, den allra största resan.

Jag vill börja med att tacka alla som hört av sig till mig
inför och under min bloggpaus. Den omtanken värmer stort, ska ni veta. Tanken var att inte vara så privat, så jag uttryckte mig medvetet luddigt i bloggarna. Det väckte å andra sidan många frågetecken: Vad hade egentligen hänt?



I dag kan jag berätta att jag förlorat en nära anhörig. Ni som har följt den här bloggen fick i ett tidigare inlägg läsa om en jazzlunch med min älskade pappa. Nu finns han inte längre bland oss.

Jag skriver inte mer om det. Det säger sig ju självt att livet inte längre är detsamma, samtidigt som det fortsätter pågå.

Livet är ju den allra största resan. En resa som innebär såväl dalar och toppar som raksträckor och snåriga stigar.
När något sådant här händer påminns man förstås om alltings bräcklighet. Men det enda vi kan göra är att fortsätta efter bästa förmåga med goda tankar och goda intentioner. Var och en reser i sitt eget universum, med sin egen ryggsäck.

Det jag tar med mig är de kloka orden från min pappa: "Vi ger aldrig upp!".





Jag kommer att dra i gång bloggarna igen, sakta men säkert, och startar här. Resorna då? Ja, New York-resan i höst blev som bekant inställd men den kommer att tas igen. Närmast kommer jag faktiskt att besöka Warszawa som planerat. Dock helt utan förberedelser eller planering. Och varför inte? Så får det bli, ett steg i taget.

Ta hand om varandra!



Foto nr 1: Bence Boros on Unsplash
Foto nr 2: Helgesta kyrka i Södermanland, av Asandberg via Wikipedia
Foto nr 3: Warszawa by Alexey Topolyanskiy on Unsplash