14 november 2017

Den största resan



Nu har det gått en månad. I trettio dagar har mina bloggar vilat på grund av sorg. Sorgen är förstås inte över men livet pågår. Livet, den allra största resan.


Jag vill börja med att tacka alla som hört av sig till mig
inför och under min bloggpaus. Den omtanken värmer stort, ska ni veta. Tanken var att inte vara så privat, så jag uttryckte mig medvetet luddigt i bloggarna. Det väckte å andra sidan många frågetecken: Vad hade egentligen hänt?



I dag kan jag berätta att jag förlorat en nära anhörig. Ni som har följt den här bloggen fick i ett tidigare inlägg läsa om en jazzlunch med min älskade pappa. Nu finns han inte längre bland oss.

Jag skriver inte mer om det. Det säger sig ju självt att livet inte längre är detsamma, samtidigt som det fortsätter pågå.

Livet är ju den allra största resan. En resa som innebär såväl dalar och toppar som raksträckor och snåriga stigar.
När något sådant här händer påminns man förstås om alltings bräcklighet. Men det enda vi kan göra är att fortsätta efter bästa förmåga med goda tankar och goda intentioner. Var och en reser i sitt eget universum, med sin egen ryggsäck.

Det jag tar med mig är de kloka orden från min pappa: "Vi ger aldrig upp!".





Jag kommer att dra i gång bloggarna igen, sakta men säkert, och startar här. Resorna då? Ja, New York-resan i höst blev som bekant inställd men den kommer att tas igen. Närmast kommer jag faktiskt att besöka Warszawa som planerat. Dock helt utan förberedelser eller planering. Och varför inte? Så får det bli, ett steg i taget.

Ta hand om varandra!



Foto nr 1: Bence Boros on Unsplash
Foto nr 2: Helgesta kyrka i Södermanland, av Asandberg via Wikipedia
Foto nr 3: Warszawa by Alexey Topolyanskiy on Unsplash


14 oktober 2017

Bloggpaus


Ibland blir det inte som man tänkt sig. Sådant är ju livets gång, i smått som stort. För mig blir det ingen New York-resa nu i höst och det blir en bloggpaus på båda resebloggarna.

Du kan läsa mer på min blogg om New York.



Ta hand om varandra!