17 januari 2018

Hotellreceptionist på 80-talet

Hotellreceptionist på 80-talet, det står också på TravelAnnas meritlista. Följ med på ett oförglömligt möte med amerikanska turister på Scandic Hotell i Kungens kurva.

På 80-talet var det ganska lätt att skaffa sommarjobb. Åtminstone om man passerat fjortisstadiet. En sommar beslöt sig TravelAnna (jag alltså, men det blir roligare att berätta detta i tredje person) för att pröva vingarna i den kungliga huvudstaden. Att arbeta i hotellreception lät lockande, som ett avbrott i universitetsstudierna.

Förväntansfull åkte TravelAnna till Stockholm för intervju på Scandic Hotell i Kungens kurva. Lite mer skinn på näsan hade hon, efter ett tidigare sommarjobb på The Restaurant from Hell (som förtjänar ett eget blogginlägg). Ingen tjänst var utlyst, men med telefonkataloger (!) och jädrar anamma kommer man långt.

"Har du jobbat i reception förr?" frågade hotellchefen.
"Nix. Men jag kan lära mig. Och jag lär mig fort!" svarade TravelAnna.

Hon fick jobbet! Iklädd marinblå kjol, pumps och vit skjorta tog hon leende emot gäster som om hon aldrig gjort annat. Språk som engelska, tyska och franska fick hon tala på löpande band.

Hotellet höll precis på att datorisera när TravelAnna började. Den gamla telefonväxelns ormbo av sladdar ersattes av en telefonlur – magi! Men allt var inte helt praktiskt. Gud nåde den som kom åt de små lapparna som med vikta hörn förkunnade att gästen i fråga skulle checka ut.

Gentemot gästerna var det idel glada miner och service i kvadrat. Bakom kulisserna däremot, såg det annorlunda ut. Vid ett tillfälle skrattade alla kollegor så pass att TravelAnna fick svara liggandes under växeln, med telefonsladden virad runt stolens underrede: "Scandic Hotell i Kungens kurva ... Go...hohod middag!"


Under sommaren anlände busslaster med amerikaner som var på Scandinavian Tour – sitt livs resa. Blåhåriga och prydda med hornbågade glasögon trängdes de kring receptionen med allt annat än genomtänkta frågor.

"Are these stamps air mail?" (Nej, vykorten transporteras med tåg till USA, alternativt ångbåt.)

Eller också: "Where are the elevators?" När TravelAnna pekade på de fullt synliga hissarna fick hon kommentaren: "Oh, I thought those where telephone boxes". (Javisst, i Sverige åker folk upp och ner när de ringer.)

Den allra bästa turisthistorien:

En man och en kvinna ska köpa vykort (vad annars?), och kvinnan frågar:
"Can I mail this here in Norway?"
Mannen knuffar henne diskret i sidan och väser:
"You stupid! Don't you know that we're in Switzerland?!" 



Någon mer som jobbade inom hotell och turism på 80-talet?



Foton, överst: Raphael AndresUnsplash, nederst: Talas.

16 januari 2018

Recept på en lyckad tågluff




Det har blivit inne att tågluffa igen. Något som TravelAnna lätt kan bocka av: "Been there, done that". Här är ett riktigt lyckat recept på en tågluff, från 80-talet!


De flesta använde sina sparpengar till ett körkort i gymnasiet. Andra reste upp dem i stället. Du kanske kan gissa vilken kategori jag, TravelAnna, tillhörde? Direkt efter gymnasiet gav jag mig iväg mot sydligare breddgrader, tillsammans med bästa kompisen. På fyra veckor skulle vi göra Europa och det gjorde vi med besked (och ibland livsfara).

Hur fick man då till en riktigt lyckad tågluff på 80-talet? Här är receptet. 

Ingredienser:
2 st 18-åriga unga damer
4 rejäla nypor fniss
2 st Interrailkort
0,5 teskeds erfarenhet av resor
2 identiska ryggsäckar
2 identiska sovsäckar
5 dl förväntningar
8 dl äventyr

Gör så här:
Blanda väl och skicka i väg med tåget mot Mjölby, med vidare transport till Frankrike, Italien, Jugoslavien, Grekland, Österrike och Tyskland. I bakgrunden hålls 4 oroliga föräldrar på sparlåga, då och då med omrörning i form av korta samtal i rosslande telefonautomater. (Mobiler var vid denna tid enbart snurrande tingestar ovanför babysängar.)

Mindre bra
#1. När tunnelbanan strejkar i Paris, är det inte helt optimalt att bli jagad av en knivgalning, under det att man bär tunga ryggsäckar.
#2. Att sova på ett stationsgolv innebär ett något fast ryggunderlag, men fungerar.
#3. Tågfärd genom (dåvarande) Jugoslavien är inte att rekommendera, då färdmedlet ideligen stannar för översläppande av kor, samt bevakning av militär. Luftkonditionering: under all kritik, för att inte säga obefintlig.

Mer bra
#1. Bli bjuden på niorättersmeny på fin Milanorestaurang av föräldrarna till en brevvän från mellanstadiet.
#2. Windsurfing, motorcykelåkande och nattligt suddande till tonerna av "Moonlight Shadow" i Zell am See.
#3. Möjligheten att åka vidare till Grekland när det ösregnar i Jugoslavien.
#4. Så många skratt och minnen att tangentbordet inte räcker till för att återge dem.


Resultatet
Vid avsmakningen av den färdiga anrättningen kan det konstateras att resan var strapatsrik, äventyrsfylld, tokig, oförglömlig och – alldeles underbar!


Har du också tågluffat eller skulle du vilja? Berätta gärna!
PS. Vill du läsa om flera av mina reseminnen, så spana till exempel in Min värsta packningsmiss eller
Hotellreceptionist på 80-talet.

Foto: Michal Parzouchowski, Unsplash.