tisdag 30 augusti 2016

Lázár Equastrian Park – ett utflyktsmål nära Budapest


Den godaste maten på hela resan. Ståtliga lippizanerhästar och hästshow i vackert landskap. Det väntade mig i Lázár Equastrian Park, inte långt från Budapest! 

Egentligen så är inte hästar min "grej" – längre. Visst fanns det en tid i mitt liv då allt kretsade kring stallet (som för många yngre tjejer). Men en avkastning satte stopp för vidare hästkarriär. Sedan dess har jag faktiskt varit lite rädd för hästar. Jag hade inte heller några särskilda förväntningar inför besöket i Lázár Equastrian Park, under sommarens pressresa till Ungern.

Så fel jag hade! Utflykten till hästparken blir en riktig fullträff.
Vår lilla grupp anländer lagom till lunchtid i strålande solsken. Där tas vi emot med öppna armar av György Darázs, som är föreståndare sedan 2002. Så får vi svalkande vin i glasen och bjuds även på pálinka.

På gårdsplanen slår vi oss sedan ner vid rutiga dukar, medan György berättar om den ungerska hästkulturen som går långt tillbaka i tiden.

Bröderna Lázár, i ägarfamiljen, har en minst sagt imponerande meritlista. Vilmos och Zoltán Lazar är mångfaldiga världsmästare och den sistnämndes son går redan i pappas fotspår (eller hovspår?). Lite senare ska vi både få besöka stallet och beskåda den digra medaljsamlingen.


Men först är det dags för lunch – och det blir den godaste måltiden under hela resan! Det som serveras är en så kallad Csikós menu, med klassisk gulaschsoppa som förrätt, ackompanjerad av hembakat bröd och pepparfrukt. Jag hugger dock in på en salladstallrik i stället, på grund av matallergi. Mitt sällskap älskar soppan och jag är lika nöjd, jag med.

Sedan kommer huvudrätten: olika slags kött på en träbricka som fortfarande vid minnet får det att vattnas i munnen på mig. Här tronar rostad gås, skivor av fläskkött stekt med ost, marinerad kyckling, svamp och grillade säsongsgrönsaker. O-h, m-y G-o-d, så gott! Till efterrätt serveras den ungerska klassikern "The Custard Pie" men här får jag i stället ett frestande fruktfat.



Mätta och belåtna beger vi oss för att se på hästshowen, alldeles intill. Under ett tak har många andra bänkat sig, för att få se de skickliga ryttarna och väldresserade hästarna visa sina konster.

"Wow, titta! Det är ledigt längst fram?!", konstaterar jag och Christian Muda från Mat- och resebloggen. Vi tar genast plats på första parkett men inser snart, den hårda vägen, varför dessa platser är lediga. När hästarna börjar galoppera förbi förflyttar sig nämligen viss lera i vertikal riktning, och Christians skjorta får ett ovälkommet mönster ... Jag själv drar från platsen snabbare än en avlöning medan min resebloggarkollega beger sig till toaletterna. Tyvärr så missar jag att föreviga denna (förlåt Christian!) smått komiska händelse.



Resten av hästshowen förflyter utan incidenter och vi applåderar åt konster som fyrspann, oxspann, och "pusta five", där en ryttare står med en fot på varje häst och har ytterligare tre i bredd framför! "Drottning Elisabeth" själv rider också in på banan, med imponerande dressyr i damsadel.

Vid ett tillfälle önskas en frivillig i publiken. Då får ingen mindre än vår vän Andri med bloggen From Ice to Spice komma fram! Uppdraget är att slå omkull en vinflaska med en piska och han klarar det på första försöket. Way to go, Andri!



Efter hästuppvisningen passar vi på att kika in i den bröllopsdekorerade salen. Parken är nämligen mycket populär att boka för bröllop, och till vår glädje arrangeras ett just i dag. Vi lyckas till och med få en glimt av brudparet, precis innan det är dags för dem att skrida fram till altaret.



Så går turen vidare till stallet med medaljvisning, och därefter blir det en åktur med häst och vagn i skogen. Andris flickvän Ása Steinarsdóttir kniper platsen bredvid kusken och lyckas samtidigt både filma och bli vän med honom på Facebook! Social media skills i ett nötskal ...




Tusen tack till Lázár Equastrian Park för en fantastisk dag! Hästar är numera förknippade med goda minnen för mig.

Vill du läsa mer om min resa till Ungern?
Här har jag skrivit om den idylliska staden Szendendre och här är fem anledningar att älska Budapest. Fler inlägg kommer.

Enjoy!

Samtliga foton: Anna Ström Åhlén.


Denna resa genomfördes i samarbete med Hungarian Tourism. Innehållet och åsikterna är som alltid mina egna.  

onsdag 24 augusti 2016

Hitta rätt badplats på Sardinien

Sardinien är ön med fantastiska bad. Tänk turkost, kristallklart vatten, tänk röda gnistrande klippor. Men det finns också fullspäckade stränder där du inte ens kan ta dig fram. Så här gjorde vi för att hitta rätt badplats!

Som jag tidigare berättat börjar vår semester på Sardinien lite dramatiskt. Dagen därpå tänker vi förstås "Nu kan det bara bli bättre" och åker för att bada.

Eftersom vi bor inne i en stad behöver vi köra en stund mot havet. Rekommendationen vi fått är de närmaste sandstränderna, varav vi väljer den längst bort, Spiagga di Cea. Bad idea! Det visar sig vara krångligt att parkera, knökfullt med folk och helt charmlöst (även om vattnet är fint).

Ett besök i hamnstaden Arbatax, bara tio minuter bort, löser problemet! När vi tar en promenad där efter lunch, ser vi nämligen ett rött klippmassiv resa sig mot himlen. Vi har hittat Rocco Rosse, Arbatax röda klippor av porfyr!

Givetvis stannar vi för att fotografera denna enastående natur. Högst uppe på de smala, farligt spetsiga klipporna klättrar modiga besökare (mestadels italienska tonårsgrabbar). Här och var ljuder också toner från de mest kaxigas "bergsprängare", i skrevorna. Men runt hörnet, bortanför parkeringen där gör vi fyndet!

Uthuggen bland klipporna finns nämligen en nedgång, med en perfekt badplats! Naturliga platåer ger ett perfekt underlag för våra handdukar och parasollet kilas fast i ett hål. Sedan är det bara att kliva några få steg, så omsluts vi av Tyrrenska havets kristallklara vatten.

Nu vet vi. Det är här vi ska vara. Så vi återvänder, dag efter dag, ibland till och med helt ensamma. Sönerna snorklar, vi simmar, vi läser och bara är, medan en båt då och då korsar det blå. På andra sidan viken tronar dessutom Sardiniens högsta berg, en minst sagt mäktig kuliss.








Men hur fint det än är, vill vi förstås utforska mer av Sardinien. Ett par av veckans dagar tar vi därför bilen lite längre längs kusten, mot Marina di Gairo. Här krävs en stunds klättring i hettan för att nå ner till vattnet. Men väl där finns mängder av egna platser att bre ut sig på, fjärran från turisthorderna.

Vattnet här är turkost och nästan overkligt klart, i slående kontrast till de röda klipporna.
Ett tips dock! Ta med badskor, för du kan faktiskt träffa på en och annan sjöborre. Dessa verkar för övrigt rejält eftertraktade av de italienska besökarna.




I Arbatax ser vi till och med hur sjöborrar fångas och delas direkt vid vattenbrynet, för att sedan avnjutas pronto, under idogt sörplande. Själv blir jag inte direkt hungrig vid åsynen, kanske då jag minns ett högst otrevligt möte med en cypriotisk sjöborre 2006. Men de är tydligen rätt "snälla" om man inte trampar på dem och uppenbarligen delikatesser! Kanske har till och med du som läsare smakat?






Mer om Sardinien i kommande inlägg. Till dess är du välkommen att läsa om mina andra resor och även följa mig på Instagram: @newyorkmybite_travelonacloud. Missa inte heller tipsen i min blogg om New York.

Enjoy!

Samtliga foton: Anna Ström Åhlén.