14 oktober 2017

Bloggpaus


Ibland blir det inte som man tänkt sig. Sådant är ju livets gång, i smått som stort. För mig blir det ingen New York-resa nu i höst och det blir en bloggpaus på båda resebloggarna.

Du kan läsa mer på min blogg om New York.



Ta hand om varandra!

5 oktober 2017

Höstpromenad i Strängnäs


Det är den 5 oktober i dag. En speciell dag för mig och en vacker dag för höstpromenad i Strängnäs. Följ med!

Dagen hade inte kunnat vara finare. Solen strålar från en blå himmel och luften är så där frisk som den bara är på hösten.

Jag bestämmer mig för att jobba hemma i dag. Visst trivs jag på mitt kontorshotell men ibland är det skönt att bara ta det lugnt och starta i morgonrock. Bara för att jag kan och vill. Min chef är nämligen så förstående att hon faktiskt är som jag. Eller rättare sagt: hon är ju jag och jag är hon.

I dag behöver jag inte ens göra frukost, heller. Min familj kommer in och sjunger för mig. Paket får jag öppna också. Ja, du har förstått; det är min födelsedag. Men jag skriver inte detta för att fiska efter grattis.

Jag skriver för att jag är så tacksam att jag ännu ett år har fått vandra här på jorden. Att jag lever i ett land med fred, att jag har min familj och mina kära vänner. Det är inte självklart.

Med den insikten tar jag paus från jobbet. Jag tar min kamera runt halsen och beger mig ut på promenad, på en tur i höstvackra Strängnäs. Kanske vill du följa med?

Turen går förbi vår ståtliga domkyrka, förbi Månssons trädgård och munkens ännu grönskande örtagård.









Den går vidare förbi biskopsgården, där historiens vingslag klyver luften. Där små vindlande gränder leder ner mot Mälarens glittrande vatten.

Vi fortsätter, min kamera och jag, förbi Sveriges kanske vackrast belägna gymnasieskola: Europaskolan Strängnäs. En skola jag dessutom har nöjet att jobba med.





Så går vi längs Norra Strandvägen, där löven ramar in ett hjärta. Där en badbrygga vittnar om en svunnen sommar och där sinnet blir lugnt.






Till och med "street art" har vi här, genom det forna valsverkets vackra väggmålning.

På Grassagården från 1600-talet lockar de med hembakat men jag styr stegen hemåt. Vi har ju vårt eget firande i kväll. Inte bara av mig utan också av min äldste son, som fyllt hela 21!



När jag skriver detta har solen börjat sjunka igen. Men glädjen stiger när jag vet att det snart ringer på dörren. Snart är vi samlade, vår familj.

Snart ska vi fira det ihop: livet.