fredag 21 april 2017

Business class med Qatar Airways


Åka på långflygning i business class, visst låter det som en dröm? Att slippa trängas och få njuta av god mat och service. Nu har jag provat. Så här var det att flyga i business class med Qatar Airways.


Det började för drygt ett år sedan, när jag fick ett bloggpris.
Min New York-blogg blev utsedd till Best Travel Guide Blog 2016
av Travellink och vad vinsten var vet du som följt mig ett tag: en resa vart jag ville i världen med Qatar Airways. Valet föll på Sydostasien och här kan du läsa om min resa till Malaysia.


Men hur var då själva flygresan med Qatar Airways? Det tänkte jag berätta om nu. Enligt diplomet jag fick skulle ju ena rutten vara i business class, något jag verkligen såg fram emot. Undertecknad hade nämligen dittills bara passerat denna lyxiga miljö, med (det ska medges) vissa suktande blickar.

Platsen i business class var dock bara en standby-plats stod det i det finstilta. Något jag inte upptäckte direkt. Det såg också ganska mörkt ut ett tag. På vägen till Kuala Lumpur var jag flera gånger vid olika informationsdiskar och visade mitt vinstbevis som personalen såg helt frågande ut inför. Allt var fullbokat ... Detta ledde tyvärr till att jag inte heller hade specialbeställt någon mat. Jag äter ju glutenfritt men hade fått rådet av Qatars kundservice att inte beställa det. Då skulle jag inte få njuta av hela menyn om jag väl hamnade i business class.

Detta resulterade i en ganska påver måltid i ekonomiklass. Det enda jag kunde äta var lite pulvermos! Men rutinerad som jag är hade jag laddat med energy bars i handbagaget.

På hemvägen var det dock äntligen dags för business class! Jag lyckade knipa en plats mellan Kuala Lumpur och Doha, ett morgonflyg som verkligen blev en bra start på den långa resan.





Det första som gällde var att bekanta sig med flygstolen. Medresenärerna kunde nog dra vissa paralleller till Mr Bean eller Herr Gunnar Papphammar, vid åsynen av undertecknad. Det var spakar hit och reglage dit, och jag åkte i alla möjliga riktningar innan jag förstod mekanismen. Men sedan var det bara att njuta! Så perfekt att kunna ordna liggläge och framför allt fälla upp ett fotstöd.

Det var gott om plats och luftigt,
fjärran från den trängsel som alla vet kan råda i flygplan. Dock finns det förstås inga garantier för total tystnad ens i business class. Några rader ifrån mig satt en betydligt yngre resenär med sin mamma. En resenär som gärna gav hals i form av bebisgråt vid flera tillfällen. Nu är jag ju själv mamma, så jag vet att mest stressad av detta blir egentligen föräldrarna. Dessutom erbjöd Qatar brusreducerande lurar. Jag måste dock säga att mina egna lurar var snäppet vassare så jag använde dem i stället.

Så fick jag det närmast obligatoriska glaset champagne. Jag tillhör verkligen inte dem som beställer in en stor stark eller ett glas vin i ottan "bara för att det är semester". Men nu var det en bit in på förmiddagen och hur många gånger i livet åker man business class?





Sedan njöt jag för fullt av den magnifika servicen under hela flygturen. Nytt för mig var att det inte var några bestämda tider för måltidsservering. Man kunde beställa vad man ville från menyn, så ofta man ville.

Jag valde ett fruktfat två gånger och även ett fat med lax. På alkoholfronten blev det intet nytt, fast utbudet var stort vad gäller allt från vin till drinkar. Som van resenär vet jag att det inte är värt det.

Extra lyxigt var det att få en Armaninecessär med parfym, hudkräm, tandborste/tandkräm och ögonmask med mera. Även toaletten bjöd på extra bekväm miljö, med handkräm, väldoftande tvål och matta i stället för det ofta smutsiga flygplansgolvet.

Servicen fick mig verkligen att känna mig bortskämd. Så fort jag ens bad om ett glas juice, kom personalen farande med en stor linneservett som de lade i mitt knä. Detta kändes, helt ärligt, ibland på gränsen till lite fånigt. Det blev en sådan uppenbar kontrast mot ekonomiklass. Men kostar det, ska det förstås smaka!

Maten var riktigt delikat
och jag hade gärna beställt mer, men bestämde mig för att äta mer på rutten mellan Doha och Stockholm. Men tji fick jag. Jag hade missförstått, så det blev ingen business class-plats för mig på den färden. Tillbaka i ekonomiklass och hänvisad till pulvermos ... Men då jag påtalade situationen för kabinpersonalen kom de i alla fall med lite frukt till mig.

Slutsats 1: Det är enorm skillnad mellan ekonomiklass och business class.

Slutsats 2: Underbart är kort, men likväl underbart.

Har du också flugit i business class med Qatar Airways och hur upplevde du det?

onsdag 12 april 2017

Stockholm i dag, den 12 april 2017

Drottninggatan i Stockholm i dag. Samma gata som i alla tider men ändå inte. Det är snart en vecka sedan terrordådet och allt är förändrat. Här gick jag i dag.

Det är onsdagen den 12 april och jag har åkt till Sveriges huvudstad. 
Stockholm, min gamla hemstad, där jag otaliga gånger vandrat gata upp och gata ner. Först som liten i min farfars kvarter i Vasastan, sedan som ung innerstadsbo och därefter som mamma i närförort.

Sedan drygt tio år bor jag inte längre i Stockholm. Jag flyttade till Strängnäs med min familj. Ändå har Stockholm alltid en plats i mitt hjärta, en alldeles särskild plats. Och en dag ska jag återvända.

Men i dag när jag besöker Stockholm är jag först tveksam. Ska jag våga gå längs Drottninggatan, där jag alltid går? Logiken säger förstås ja. Varför skulle exakt samma sak hända igen? Just här? Ändå tvekar jag.

Jag kommer på mig själv med att skanna Drottninggatan, att låta blicken svepa mot horisonten, krönet där lastbilen kom. Jag kommer på mig själv med att söka flyktvägar, potentiella öppningar med fri lejd. Men jag fortsätter gå.




Så ser jag dem: alla blommorna. Jag ser nallarna och de tända ljusen som flämtar i vårregnet. Jag ser lejonen, nu fler än tidigare, också de blomstertäckta. Och så ser jag lapparna, alla ord som fyller väggar, gatstenar och spånplattor och täcker gapande hål. Det är ord som präntats av hundratals olika händer men med ett gemensamt: kärlek.

Och där är svaret.
Jag fortsätter gå, för att jag måste. För att vi måste, allihop. För någonstans måste den segra, kärleken. Så måste det vara.


Samtliga foton (Iphone 7): Anna Ström Åhlén.